Socialstyrelsens rapport från 2017 vittnar om över 33 000 hemlösa varav strax under 6 000 människor tillhör gruppen som kallas akut hemlösa. Det här är Socialstyrelsens femte nationella kartläggning över hemlösheten i vårt land. En hemlöshet som ökar lavinartat.
Välfärdssamhällets svek
Sedan 2011 har antalet akut hemlösa ökat med över 30 procent och många av de utsatta är barn till föräldrar som blivit vräkta och mist sina hem. Sveriges stadsmissioner menar dock att mörkertalet är stort och att situationen är mycket allvarligare än vad siffrorna i den offentliga statistiken visar. Den egna fattigdomsrapporten “Ett välfärdssamhälle i förfall” 2018 visar en helt annan verklighet. Samhället där alla ska kunna äta sig mätta och ha någonstans att bo existerar inte längre.
Det är nämligen inte bara hemlösa som trä
ngs i matköerna utan det är även fattiga pensionärer och barnfamiljer som lever på existensminimum. De här grupperna prioriteras inte längre i samhället. 2018 blev hundratals barn hemlösa trots att det finns en omtalad nollvision från 2008 angående vräkning av barnfamiljer.
Kommunalt ansvar
Det finns ingen plan för att lösa de hemlösas situation på regeringsnivå, utan det är upp till varje enskild kommun att lösa de problem som uppstår. Kostnaderna för tillfälliga boenden och åtgärder är enorma och en enskild hemlös beräknas kosta över 200 000 kronor om året i boendekostnad. Politikerna tycks inte vilja se välfärdsproblemen i vitögat och inse hur det verkligen ligger till. Kommunerna får på sin höjd några miljoner om året för att bekosta arbetet med hemlösa, men det motsvarar knappt 3 procent av de faktiska kostnaderna. Regeringen har tappat den viktigaste frågan på agendan och sviker de människor som behöver mest hjälp.