Det är en underdrift att konstatera att livet som hemlös är svårt. Situationen beskrivs bäst som en överlevnadskamp med livet som insats. Många hemlösa vittnar om hur de har överlevt allvarliga blodförgiftningar, återkommande lunginflammationer, kalla vintrar, knivbråk, rån och misshandel.
Det är dessutom svårt att hålla sig borta från både alkohol och droger, om dessa substanser inte var orsaken till att man hamnade på gatan från första början. Längtan att få fly undan problemen en stund är ofta stor när man saknar medmänsklig värme och tak över huvudet. De som missbrukar hamnar i en ond spiral där dagarna ägnas åt att skaffa pengar till missbruket.
Överlevnadsstrategier
Oro över att lyckas hitta mat för dagen och någonstans att spendera natten stjäl all energi och man måste hela tiden anstränga sig till det yttersta för att hålla sig vid liv. De flesta hemlösa använder sig av olika strategier för att hålla huvudet över vattenytan och överleva med eller utan tillfälligt tak över huvudet. Många överlever genom att tigga ihop pengar på gatan, samla pantburkar och petflaskor samt att söka igenom soptunnor i jakt på mat.
Den utsatta situationen ställer allt på sin spets och en del väljer att sova i tält. Andra bygger tillfälliga små läger i skogspartier eller sover i en sovsäck på en parkbänk. Har man tur och lyckas få en inkomst genom att till exempel sälja tidningar kan man ta in på vandrarhem. Den bistra verkligheten innebär dock att många dör av det hårda livet som hemlös. Det räcker med en iskall vinter utan plats på härbärge eller varma kläder.
En del kvinnor och män ser ingen annan utväg än att prostituera sig för att få ihop pengar till mat, sovplats eller för att finansiera ett pågående missbruk. Många yngre kvinnor och män använder ett välvårdat yttre som överlevnadsstrategi för att kunna följa med någon hem över natten. Då får man möjlighet att äta, duscha och komma bort från gatan ett tag. Har man några vänner kvar överhuvudtaget kanske man kan alternera mellan dem och låna gästrum eller soffa någon dag i månaden. Det är dock inget som varar och många upplever att de skäms och känner sig i vägen.